đŸ‡«đŸ‡źđŸ‡žđŸ‡ȘViikolla yhdeksĂ€n oli aika kĂ€ydĂ€ esittelemĂ€ssĂ€ opinnĂ€ytetyösuunnitelma Pelastusopistolla Kuopiossa. Ajattelin kuitenkin hyödyntÀÀ meno ja tulomatkan entisten kurssitovereiden ja työkavereiden tapaamiseen.
PÄ den nionde veckan var det tid att Äka en svÀng till RÀddningsinstitutet i Kuopio för att redovisa slutarbetsplanen. Jag tÀnkte att jag skulle kombinera resan till och frÄn Kuopio för att hÀlsa pÄ mina gamla studiekamrater och arbetskamrater.

CHUP1229[1]

PieksÀmÀen paloaseman työvuoro ja Fordin paluauto.


Menomatkalla pakkanen paukkui paikka paikoin -18 asteen paikkeilla Mikkelin ja PieksÀmÀen vÀlillÀ. Olin omalla autolla liikenteessÀ ja pÀÀtin poiketa ensimmÀisellÀ pelastusalan työpaikallani, PieksÀmÀen paloasemalla. KÀyntini oli yllÀtysluontoinen ja ilmoitin siitÀ etukÀteen ainoastaan palopÀÀllikölle. Mukana minulla oli luonnollisesti jÀÀtelöÀ. Olen melko varma, ettÀ jÀÀtelön syöntini on jÀÀnyt mieleen asemalla työskenteleville henkilöille, sillÀ kukaan ei ollut yllÀttynyt tuliaisistani.

Ajattelin aluksi, ettÀ vain piipahdan asemalla. No, kuten kaikki, jotka minut tuntevat, tietÀvÀt sen, ettÀ juttua riittÀÀ melko paljon varsinkin silloin, kun vastapuoli kyselee. Toisaalta olen erittÀin sinut puheliaisuuteni kanssa, joten osaan myös kuunnella ja olla vastaanottava. Juteltuani kaikkien asemalla olleiden kanssa huomasin, ettÀ tÀstÀhÀn tuli kolmen tunnin pysÀhdys. Toisaalta minulla ei ollut aikataulua menomatkalla ja sainhan minÀ jÀlleen tavata ja jutella entisten työkavereiden kanssa, joten ei hassumpi pysÀhdys. MerkittÀvin havainto oli se, ettÀ minulla ja muillakin oli sellainen olo, ettei edellisestÀ nÀkemisestÀ olisi voinut kulua melkein kymmentÀ kuukautta. Kiitos vielÀ koko aseman henkilökunnalle lÀmpimÀstÀ vastaanotosta!

Kuopiossa ollessani kÀvin opinnÀytetyöseminaarissa esittelemÀssÀ omaa aihettani ja kuuntelemassa muiden esitelmiÀ. SeminaaripÀivÀ oli erittÀin antoisa monellakin tapaa. OpinnÀytetöitÀ oli tarjolla laajalta alueelta ja osa oli erittÀin hyödyllisiÀ koko pelastusalalle. Myös kÀytÀvillÀ sai jÀlleen tarinoida ja vaihtaa kuulumisia opettajien ja muilla kursseilla olevien tuttavien kanssa. Tuli sellainen tunne, ettÀ opisto yhdistÀÀ! JÀlleen kerran erittÀin lÀmmin vastaanotto!
Matkan aikana tapasin myös omia pÀÀllystökurssikavereita. Kyseiset ystÀvÀt kutsuivat minut koteihinsa istumaan nauttimaan kahvista, leivonnaisista ja hyvÀstÀ seurasta. Tarinaa riitti jÀlleen ja aika kului siivillÀ molempien kurssitovereiden luona. Kiitos teidÀn molempien perheille lÀmpimÀstÀ vastaanotosta!

KyllÀ, Pelastusopisto yhdistÀÀ!


Kolla "niclas214" pÄ Instagram.

Katso ”niclas214” Instagramista.

Teksti: Niclas Wickström, palomies Keski-Uudenmaan pelastuslaitos.
HÀn tekee parhaillaan Pelastusopiston insinööri-AMK:n opinnÀytetyötÀ, johon tÀmÀkin blogi liittyy.

 

 

 

 

 


 

En resa till Savolax

PÄ den nionde veckan var det tid att Äka en svÀng till RÀddningsinstitutet i Kuopio för att redovisa slutarbetsplanen. Jag tÀnkte att jag skulle kombinera resan till och frÄn Kuopio för att hÀlsa pÄ mina gamla studiekamrater och arbetskamrater.

CHUP1229[1]

Arbetsskiftet pÄ PieksÀmÀki brandstation och Ford brandbil.


PÄ vÀgen uppÄt sjönk temperaturen till och med till -18 grader mellan St:Michel och PieksÀmÀki. Jag reste med egen bil sÄ jag beslöt för att stanna pÄ min första arbetsplats inom rÀddningsbranschen alltsÄ brandstationen i PieksÀmÀki. Meningen var att jag skulle överraska alla sÄ jag meddelade enbart brandchefen pÄ förhand. Naturligtvis hade jag glass med mig. Jag Àr ganska sÄ sÀker pÄ att min glassÀtning har blivit i minne Ät de som jobbar pÄ stationen. Ett tecken pÄ det var att nÀstan ingen var överraskad över det jag hade med mig.

Jag tÀnkte först att jag gör en kort vistelse pÄ stationen. SÄ som alla som kÀnner mig vet pratar jag mycket i alla fall dÄ om nÄgon frÄgar mig mycket. Visserligen sÄ Àr jag överens med mitt pratande sÄ jag kan nog ocksÄ lyssna och vara den mottagande parten. Efter att jag hade pratat med alla som var pÄ stationen mÀrkte jag att det blev en tre timmars stopp. Visserligen hade jag inte nÄgon tidtabell pÄ fÀrden till Kuopio och jag fick dessutom prata med mina gamla arbetskamrater. Det var alltsÄ ingen dÄlig stopp alls. Det mest mÀrkliga var att varken jag eller de andra kunde tro att det Àr nÀstan tio mÄnader dÄ vi trÀffades sist. Tack Ànnu Ät hela personalen pÄ stationen för en varm mottagning!

NÀr jag var i Kuopio deltog jag i slutarbetsseminariet för att redovisa mitt Àmne och för att lyssna pÄ andras presentationer. Seminariedagen var mycket givande pÄ flera olika sÀtt. MÄnga intressanta slutarbeten presenterades och nÄgra av dem var jÀtte nyttiga för hela rÀddningsbranchen. Dessutom fick man prata och diskutera med lÀrare och bekanta som gÄr pÄ nÄgon annan kurs. Man fick den kÀnslan att RÀddninsginstitutet förenar oss! Igen en gÄng en varm mottagning!
Under resan trÀffade jag ocksÄ mina studiekamrater frÄn befÀlskursen. Dessa vÀnner bjöd mig hem till dem för att njuta av kaffe, bakelser och gott sÀllskap. Vi hade mycket att snacka om tiden gick fort hemma hos bÄda studiekamraterna. Tack Ät era familjer för en varm mottagning!

Ja, RÀddningsinstitutet förenar!


Kolla "niclas214" pÄ Instagram.

Kolla ”niclas214” pĂ„ Instagram.

Text: Niclas Wickström, brandman Mellersta-Nylands rÀddningsverk.
Han gör för tillfÀllet pÄ sitt slutarbete till brandbefÀlsstudierna ingenjör YH. Denna blogg Àr en del av slutarbetet.